Lösningen på åldrings- och vården: Töm fängelserna och långvårdsavdelningarna.
Låt åldringarna bo i fängelserna. Där får de tillsyn och omvårdnad hela dygnet, raster, utflykter, terapi och betalt jobb. Det serveras näringsriktig kost som kostar mer än tio gånger mer än den mat som vår barn får i skolan. Det finns tv på rummet, sexrum och framför allt gratis hyra.
Inget dras av på pensionen.
Låt fångarna istället inta långvårdsplatserna. Klockan 16 dras persiennerna ner för natten. De får bo 2-4 personer i samma rum, ingen tillsyn, inga gemensamhetsutrymmen och indragen efterrätt.
Vill de ha kaffe får de betala detta med egna medel. Hyran dras av på deras kommande pension. Vid rymning fördubblas strafftiden.
På detta viss kommer Sverige inom kort att halvera antalet fångar, för vem vill göra något brottsligt och riskera en sådan behandling.
söndag 9 mars 2014
söndag 2 mars 2014
DRUGGE MIN SLÄKT
Jag tog fram fyra, fem generationer till dig 2009 och upptäckte att en av dina linjer går tillbaka till valonsläkten Drougge. Den släkten är som alla andra vallonsläkter väl dokumenterad så du googlade själv och hittade en Lovis Drougge (Drygge) som ska ha bott i Haddebo, Svennevad. Samhället är en liten ort i Närke. Du skriver själv i ett mail 2009 att ni var 150 personer som bodde där. Intressant om ortsnamnet. Själv vet jag ingenting om Svennevad.
Men vad gäller släkten börjar jag från början...
Han var din (fm mm ff ff ff ff) och är den äldst kände av denna släkt.
Det var han som invandrade till Sverige i samband med att vårt statsöverhuvud värvade duktiga smeder och andra bergsmän från Vallonien. Läs om Valloner här.
Jean nämns första gången 1637 som smältare i Svanå, Skaraborgs län. Året därpå var han smältare/smältarekolare i Högfors, Västerfärnebo, Västmanlands län. Då var han fortfarande ogift.
Omkring 1643 var han kolare i Kungsbruket, Lerbäck, Örebro län och åren 1647-1658 var han kolare i Markebäck, Askersunds landförsamling, Örebro län.
Ser du honom framför dig? Svart i plåten som en sotare. Föga romantiskt men jäkligt spännande.
Hustrun är förstås okänd och lika förfördelad som kvinnor alltid har varit.
Minst tre barn: Lovis, Maria och Anthon
Du kan läsa om dem här.
Den anfader du tänker på är:
Hammarsmeden och Nämndemannen vid Bergstinget Lovis Drougge (Drygge)
Han var din (fm mm ff ff ff f)
Jag har uppgiften att han var född 1646/1647 i Markebäck, Askersunds landsförsamling, Örebro län. En uppgift på nätet anger att han var född mellan 1639 och 1647.
Att han bodde i Svennevad, Örebro län, vet man egentligen bara för att han någon gång mellan 1676 och 1678 flyttade därifrån. Närmare bestämt till Lassåna bruk i Ramundeboda, Örebro län. Han var till och med hammarsmedsmästare där mellan 1678 och 1693. Flyttade till sist därifrån till Forsviks bruk, Undenäs i Skaraborgs län innan han dog 4/1 1717 året innan Karl XII dog vilket väl sätter honom på kartan.
Läs om honom här.
Hustrun är okänd men jag har en uppgift om att hon var blind 1698. Hon hade då fött minst fem barn mellan åren 1667 och 1678 och bör åtminstone ha varit i 50-års åldern. Inte kul alls, kan jag tro. Särskilt inte på den tiden.
Deras barn var:
- Johan Drugge Lovisson, hammarsmed och senare hammarsmedsmästare
- Anna (Annika) Drugge Lovisdotter
- Mats (Mattias) Drugge Lovisson, smed, mästersven
- Maria Drugge Lovisdotter (kan vara samma dotter som Malin)
- Malin Drugge Lovisdotter (kan vara samma dotter som Maria)
- Peter Drugge Lovisson, hammarsmedsmästare som var din (fm mm ff ff ff)
Läs om honom här och här
Det finns en lustig liten detalj här, tycker jag.
Peter Drugge Lovisson, hammarsmedsmästare som var din (fm mm ff ff ff)
(född ca 1678 och död 1730) var ju smed på många olika bruk (se länken) men bland annat i Söderfors bruk (se nedan) i Uppsala län (?) där han förlorade sin hustru.
Det finns uppenbarligen minnen kvar av släkten i Svennevad. Så här skriver någon på nätet om gamla tider i byn:
Din släktlinje ser i vilket fall som helst ut så här:
(fm mm ff ff ff ff)
Jean (Johan) Drougge (Droghe, Droggy f i början av 1600-talet i Vallonien. Smältare, kolare.
son:
(fm mm ff ff ff f)
Lovis Drougge (Drygge) f ca 1640 och d 1717 hammarsmedsmästare
son:
(fm mm ff ff ff)
Peter Drugge Lovisson född ca 1678-1730, hammarsmedsmästare.
Gift 1701 med Elisabeth (Lisken, Lisbeth, Lisa) (fm mm ff ff fm) Hansdotter född 1685 och död 1764 på Söderfors bruk (se nedan).
Hon var dotter till hammarsmeden Hans Östensson (fm mm ff ff fm f) och Ingeborg Larsdotter (fm mm ff ff fm m) som följaktligen också är dina anfäder.
Peter och Lisken tycks ha gillat varandra eller så var han ovanligt pilsk. De står nämligen antecknade för minst 13 barn (Maria, Kerstin, Anders, Petter, Hans, Johan, Lisa, Johan, Anna (Annika), Bastian, Brita Stina plus två barn om vilka historien inte vet något mer än att de existerat).
Att två barn hette Johan beror på att den förste dog späd och att föräldrarna förr ofta försökte få tillbaka sitt förlorade barn genom att ge nästa barn av samma kön det döda barnets namn.
Din anfader i syskonskaran är Anders.
(fm mm ff ff f)
Anders Drougge Petersson född 1708 och död 1764 som du kan läsa om här och här
Han var hammarsmed. Också han bland annat i Söderfors bruk. Se nedan.
I dödboken står:
1764 Död mars 30 Begr april 8 Anders Drugge Hammarsmeds Mäster född 1708 d 29 November. på Dömble Bruk i Vermeland. Fadren Hammars. Mäst. Peter Lovisson Drugge, Modren Hustru Elisabet Hansdotter. Kom ... Söderfors från Gravendahl 1728 gift 1732 d 28 Dec. med Caisa Söderström, som född 7 lefvande söner och 3ne ... döttrar. 1758 trädde han uti andra giftet med sin sörjande hustru Anna Ersdotter med ... 2 ne döttrar, som ännu lefver. Sin ... d 14 mars ... av ... och dödde ... lefnad och ... Ålder 55 år 17 veckor och 2 dagar."
Han var alltså gift två gånger. Första hustrun är din anmoder nämligen (och nu får du hålla tungan i rätt mun):
Karin var dotter till ryttaren Lars Larsson Söderström (fm mm ff ff mf) född ca 1686 i Söderfors (se ovan och död där 1758 - om honom finns antecknat att han följde Karl XII i fält) och hans hustru Kierstin Larsdotter (fm mm ff ff mm).
Ryttaren Lars Larsson Söderström (fm mm ff ff mf) var son till Lars Ersson Ruffil, hammarsmed i Söderfors (se nedan) och hans hustru vars namn inte är känt.
Kierstin Larsdotter (fm mm ff ff mm) var dotter till dagsverkskarlen och ankarsmeden i Söderfors (se ovan) Lars Larsson Mulin (fm mm ff ff mm f) död 1744 och hans hustru Karin Andersdotter (fm mm ff ff mm m) född ca 1668 och död 1754 i Söderfors (se nedan).
Anders Drougge och Karin Larsdotter Söderström fick alltså tio levande födda barn nämligen Peter, Lars, Anders, Johan, Christina, Christina, Hans, Elisabet, Claes och Friedrich.
Med sin andra hustru Anna Ersdotter fick Anders Drougge barnen Lisa och Anna.
Din anfader är sonen Lars (fm mm ff ff)
(fm mm ff ff)
Hammarsmedsmästaren Lars Andersson Drugge eller Drügge född 11/10 1736 i Söderfors och död 1818 i Råneå. Och därmed hamnar din släktgren Norrbottens län när din anfader tar anställning vid Meldersteins bruk i Råneå.
Läs om honom här
Lars Andersson Drugge gifte sig troligen 1758 i Älvkarleby (alltså vid Söderfors bruk) med Brita Johansdotter Fernberg (fm mm ff fm) född 1734 och död 91 år gammal 1825 i Nedre Kalix. Hon var dotter till Johan Carlsson (fm mm ff fm f) född 1701 och Anna Andersdotter (fm mm ff fm m) född 1708.
Lars och Brita fick barnen Anders, Johan, Lars, Anna, Britta, Elisabetha och Margareta varav du är ättling till äldste sonen Lars.
(fm mm ff f)
Mästersmeden och bonden Lars Larsson Drugge född 1764 i Söderfors och död 1840 i Råneå.
Läs om honom här
Lars Larsson Drugge var gift med Christina Westerberg (fm mm ff m) född 1764 och död ca 1798/99 vars far var dagsverkskarlen och mjölnaren Jonas Westerberg (fm mm ff mf) född 1722 i Västervik, Kalmar län och som dog 1793 och hustrun Anna Persdotter (fm mm ff mm) född 1732 och död 1811.
Lars och Christina fick barnen Lars, Jonas, Brita, Johan och Anders varav din anfader är Jonas.
(fm mm ff)
Jonas Larsson Drugge, dräng och sågkarl, född 1792 i Råneå (samma år som Gustav III mördades) och död 1869 i Råneå. Läs om honom här
Gift 1820 med Anna Elisabet Sundqvist Jönsdotter (fm mm fm) född 1784 i Råneå. Om hennes anor se stamtavla som du fått av mig tidigare. Intressant är att hennes mor och morfar har tillnamnet Courage.
De fick barnen Carolina, Johan och Maja varav du är fallen efter Johan.
(fm mm f)
Johan Magnus Jonasson Drugge född 1821 i Nederkalix, hemmansägare och kronobonde i Långselberg och senare Nybyggare i Storholm, Råneå. Läs om honom här
Han var gift 1847 med Katarina Helena Karlsdotter (fm mm fm) född 1824 i Nederkalix.
Johan och Katarina fick barnen Johannes, Lisa Maria, Lars, Kajsa, Magnus, Karl, Karolina, Kristina och Anna varav Lisa Maria är din anmoder.
(fm mm)
Lisa Maria Drugge född 19/7 1849 i Storholm, Råneå, Norrbottens län.
Hon var gift med landbonden Johan Olof Renström (fm mf) född 1850 i Råneå och död 1895. Familjen bodde i Kråkhed, Råneå och fick minst sju barn varav du är ättling av dottern Anna Lovisa.
(fm m)
Anna Lovisa Renström född 25/5 1885 i Råneå Norrbotten.
Hon var gift 1904 med hemmansägaren Lars Emil Engström (fm f) född 1880 i Gunnarsbyn, Råneå.
Kungamördaren Anckarström
Vad är det då som är så märkvärdigt med
Söderfors?
Jo,
Söderfors Ankarbruk grundades 1676 av bergmästaren Claes Depken dy (1627-1702) för att han - med hjälp av bland andra dina förfäder - tillverkade så utomordentliga ankare åt svenska flottan. Samma år blev han adlad Anckarström.
Depken hade nämligen utarbetat en alldeles speciell metod att med vattenhamrar smida just ankare. Det hantverket hade tidigare gjorts för hand med tunga släggor. För att säkra brukets fortlevnad i fredstid beviljades Söderfors också rätten att tillverka stångjärn.
Claes Depken dy var son till Claes Depken dä, borgare i Västerås, död 1634, sannolikt av tyskt ursprung.
Claes Depken dy gifte sig med Catharina Honon från Gävle - som tidigare hade varit gift med en handelsman Frans Futtje, bergsman vid Falu koppargruva och invandrad från Frankrike. Hon hade en son vid namn Daniel Futtje (1656-1720) med sig i boet.
Daniel Futtje antog sin fosterfars namn
Depken som adlades 1683 och adopterades på Claes Döpkens namn och nummer.
Han blev småningom brukspatron på Söderfors bruk och gifte sig med Beata Lejoncrona.
De fick två söner, Claes och Jöns Anckarström.
Majoren Claes Anckarström fick fyra barn och bland dem Jacob Johan Anckarström dä som blev överstelöjtnant och gifte sig till Lindö säteri i Vallentuna. En av hans fem barn var kapten Jacob Johan Anckarström dy (1762-1792) som mördade Gustav III och för detta brott avrättades i Stockholm. Släkten bytte därefter namn till Löwenström och donerade Löwenströmska lasarettet till mänskligheten som någon slags försoningsgåva. Det är också en rätt hemsk historia som vi får ta en annan gång.
Detta sagt för att du bor granne med Lindö säteri där kungamördaren växte upp.
Visst är världen liten...
Jo,
Söderfors Ankarbruk grundades 1676 av bergmästaren Claes Depken dy (1627-1702) för att han - med hjälp av bland andra dina förfäder - tillverkade så utomordentliga ankare åt svenska flottan. Samma år blev han adlad Anckarström.
Depken hade nämligen utarbetat en alldeles speciell metod att med vattenhamrar smida just ankare. Det hantverket hade tidigare gjorts för hand med tunga släggor. För att säkra brukets fortlevnad i fredstid beviljades Söderfors också rätten att tillverka stångjärn.
Claes Depken dy var son till Claes Depken dä, borgare i Västerås, död 1634, sannolikt av tyskt ursprung.
Claes Depken dy gifte sig med Catharina Honon från Gävle - som tidigare hade varit gift med en handelsman Frans Futtje, bergsman vid Falu koppargruva och invandrad från Frankrike. Hon hade en son vid namn Daniel Futtje (1656-1720) med sig i boet.
Majoren Claes Anckarström fick fyra barn och bland dem Jacob Johan Anckarström dä som blev överstelöjtnant och gifte sig till Lindö säteri i Vallentuna. En av hans fem barn var kapten Jacob Johan Anckarström dy (1762-1792) som mördade Gustav III och för detta brott avrättades i Stockholm. Släkten bytte därefter namn till Löwenström och donerade Löwenströmska lasarettet till mänskligheten som någon slags försoningsgåva. Det är också en rätt hemsk historia som vi får ta en annan gång.
Detta sagt för att du bor granne med Lindö säteri där kungamördaren växte upp.
Visst är världen liten...
lördag 1 mars 2014
Livet är inte bara en dans på rosor.
Livet och dess svängningar.
Jag har ju berättat förut om mitt liv och framförallt om år 2009 som var det värsta i mitt liv. Det kantades av bekymmer, skilsmässa och andra otrevligheter. Det är verkligen inte ett år att minnas.
När jag var mitt inne i "skiten" så tyckte jag väldigt synd om mig själv. Faktum var att det var mest synd om mig i hela världen. Jag förlorade min fru och annat smått och gott. Jag gjorde då som många ömkliga män gör. Jag tog till bästa polaren: Spriten.
Den kompisen och jag var polare länge, varje dag, dag och natt. En kul polare tyckte jag, men ack så destruktiv, men det fattade inte jag. I umgänget med denna polare kom fler problem. Problem med hälsan, diverse ambulansfärder och annat. Hälsan försämrades radikalt. För en tid sedan fick jag diabetes och blev även hjärtopererad. Definitivt inte en hälsosam kombination.
Om man dessutom gör som jag gjort under ett helt år: Misssköter sig, eller rättare sagt medvetet kör kroppen i botten, blir det ju inte särskilt mycket bättre. Det är precis som att tappa ur oljan ur en bil, och sen köra bilen med full kraft så långt det bara går. Resultatet fattar alla, utom jag. Resultatet blir totalhaveri.
Det blev det för mig. Jag har just kommit hem från sjukhus och läkarens bistra min fick mig att förstå. Jag står vid vägs ände. Allra längst ut på kanten. Åt vilket håll går man därifrån. Det valet var inte lätt. Det borde varit lätt om man hade focus, men det var lättare sagt än gjort.
Jag valde. Den 20 april kastade jag ut min polare (Spriten). Får fixa en ny bättre polare att umgås med i framtiden. Det som egentligen fick mig att "vakna" var när jag kom till sjukhuset härom dagen. Blev intagen akut. Nykter faktiskt. Systrarna kom och tog sockerprov. Inget ovanligt utan bara rutin. Efter någon minut blev det ett fasligt rabalder. Folk kom springande. Nålar i armen och nya prover. Jag blev lite skraj för jag förstod ju att något hände. Jag frågade: Hur var resultatet av sockerprovet. Svaret blev: Vi vet inte. Mätaren går inte så långt. Då fattade jag. Min idiot. Hur man man bli så korkad så man medvetet gör tvärsom trots att man är medveten om att det både är fel och skadligt.
Jag har tyvärr inget svar på det förutom att man i en sådan situation är en ömklig fan, men nu är det slut med det. Nu skall det bara bli bättre, och framförallt inga fler akuta sjukhusbesök.
Jag lovar inte mig själv att bli en renlevnadsman men bättre skall det bli. Mitt i all denna soppa hade jag turen att ha en del riktit bra personer kring mig som stöttade mig. Först och främst kan man undra hur dom orkade, men det gjorde dom. Ett särskild tanke går till min bästa polare Herr P och hans fru B, till kompisen D i Nyköping samt till tvillingarna LDJ och MA för all omtanke.
Varför har jag skrivit detta. Jag förstår att det inte har något läsvärde men jag skriver det egenligten av två skäl. Det första är att det är skönt att skriva av sig. En sorts terapi, och dels för att säga till andra i samma situation att det går att resa sig, oavsett hur djävligt det kan synas vara. Gör inte som jag gjorde. Var smartare.
Jag har ju berättat förut om mitt liv och framförallt om år 2009 som var det värsta i mitt liv. Det kantades av bekymmer, skilsmässa och andra otrevligheter. Det är verkligen inte ett år att minnas.
När jag var mitt inne i "skiten" så tyckte jag väldigt synd om mig själv. Faktum var att det var mest synd om mig i hela världen. Jag förlorade min fru och annat smått och gott. Jag gjorde då som många ömkliga män gör. Jag tog till bästa polaren: Spriten.
Den kompisen och jag var polare länge, varje dag, dag och natt. En kul polare tyckte jag, men ack så destruktiv, men det fattade inte jag. I umgänget med denna polare kom fler problem. Problem med hälsan, diverse ambulansfärder och annat. Hälsan försämrades radikalt. För en tid sedan fick jag diabetes och blev även hjärtopererad. Definitivt inte en hälsosam kombination.
Om man dessutom gör som jag gjort under ett helt år: Misssköter sig, eller rättare sagt medvetet kör kroppen i botten, blir det ju inte särskilt mycket bättre. Det är precis som att tappa ur oljan ur en bil, och sen köra bilen med full kraft så långt det bara går. Resultatet fattar alla, utom jag. Resultatet blir totalhaveri.
Det blev det för mig. Jag har just kommit hem från sjukhus och läkarens bistra min fick mig att förstå. Jag står vid vägs ände. Allra längst ut på kanten. Åt vilket håll går man därifrån. Det valet var inte lätt. Det borde varit lätt om man hade focus, men det var lättare sagt än gjort.
Jag valde. Den 20 april kastade jag ut min polare (Spriten). Får fixa en ny bättre polare att umgås med i framtiden. Det som egentligen fick mig att "vakna" var när jag kom till sjukhuset härom dagen. Blev intagen akut. Nykter faktiskt. Systrarna kom och tog sockerprov. Inget ovanligt utan bara rutin. Efter någon minut blev det ett fasligt rabalder. Folk kom springande. Nålar i armen och nya prover. Jag blev lite skraj för jag förstod ju att något hände. Jag frågade: Hur var resultatet av sockerprovet. Svaret blev: Vi vet inte. Mätaren går inte så långt. Då fattade jag. Min idiot. Hur man man bli så korkad så man medvetet gör tvärsom trots att man är medveten om att det både är fel och skadligt.
Jag har tyvärr inget svar på det förutom att man i en sådan situation är en ömklig fan, men nu är det slut med det. Nu skall det bara bli bättre, och framförallt inga fler akuta sjukhusbesök.
Jag lovar inte mig själv att bli en renlevnadsman men bättre skall det bli. Mitt i all denna soppa hade jag turen att ha en del riktit bra personer kring mig som stöttade mig. Först och främst kan man undra hur dom orkade, men det gjorde dom. Ett särskild tanke går till min bästa polare Herr P och hans fru B, till kompisen D i Nyköping samt till tvillingarna LDJ och MA för all omtanke.
Varför har jag skrivit detta. Jag förstår att det inte har något läsvärde men jag skriver det egenligten av två skäl. Det första är att det är skönt att skriva av sig. En sorts terapi, och dels för att säga till andra i samma situation att det går att resa sig, oavsett hur djävligt det kan synas vara. Gör inte som jag gjorde. Var smartare.
NÅGRA VILLFARELSER
Isabell
Inne på MA blogg snyftas det nu rejält. En sak som skrivs är att Annikas dotter Isabell sitter och betalar på mina skulder. Borde hon inte hört av sig i så fall. Det mesta här i livet går att styrka med dokument. När jag hörde detta blev jag väldigt ledsen. Jag tog därför reda på fakta. Isabell har själv klantat till sin ekonomi. Enligt kronofogdens register har hon ca 50.000 i skulder tror jag det var, varav inga är mina utan hennes egna försyndelser. Isabell. Om det nu är så som påstås. Kontakta mig! så får vi reda ut detta.
Jag har skrivit mängder med sms till henne de senaste 2,5 åren, jag har skickat minst 33 mail och ringt henne hundratals gånger. Jo varför gjorde jag det. Av flera anledningar. Först försvann hon från jobbet under förebärande om sjukdom. Allvarlig sådan. Det var doktorer hit och undersökningar dit. Efter några månader tyckte jag det var konstigt att Isabell inte uppvisade några läkarintyg. Hon fick ju lönen insatt av firman varje månad. till slut blev jag misstänksam om började fundera. Hon hade tidigare jobbat på vårdboende i Örebro så jag tog helt sonika telefonen och började ringa runt bland de vårdboenden som fanns i området. Efter ett antal samtal fick jag napp. En röst svarade "Isabell är ledig idag men kommer i morgon" Så var det med den sjukdomen. Hon var hur frisk som helst men skaffande nytt jobb istället. Det andra skälet till att jag sökte henne så frenetiskt var att en del företagspost och annat kom till hennes adress. dessa kvitterade hon, vissa var förelägganden som hon kvitterade. Ingenting skickade hon till firman. Man behöver väl inte gå in i detalj för att folk skall förstå att det blev till skada för firman. Emellertid så har jag fortfarande inte fått någon större kontakt med henne. Det skall även sägas att jag alltid såg henne som min dotter. Det gick så långt på slutet att vi skulle upprätta papper för adoption. SORGLIGT, MYCKET SORGLIGT.
Annika
Under de år vi levde ihop och framförallt när vi byggde vårt hus i Örebro hade vi det väldigt bra. Jag trivdes fantastiskt bra med bilarna och hon med. Vi utvecklade hela tiden firman och bodde väl nästan i bilhallen. Det är riktigt att jag hade hand om bilarna för det mesta och Annika present och nostalgibutiken. Det är ju så att detta var ett litet företag och då hjälps man åt med det mesta. Att som det påstås av Annika inne hos MA att konkursen kom som en blixt från klar himmel är naturligtvis bara ett sätt att utmåla sig som en lurad kvinna som blivit förd bakom ljuset av en förhärdad typ som jag. Helt fel. Vi hade många och långa samtal om situationen, vi fick en restskatt när vi fick revision, vi besökte Advokat gemensamt, vi hanterade de olika processerna i tingsrätt och försökte verkligen rädda företaget. Självklart visste hon. Precis som jag. Däremot är det helt rätt att jag sade till henne att det måste bli konkurs. Det fanns nämligen ingen återvändo och man kan inte försöka hur länge som helst.
Den som verkligen tror att Annika inte visste ett smack om någonting är olovligt dum. I och för sig spelar det mindre roll nu.
Lägenheten i Italien.
Det stämmer att jag har en lägenhet i Italien. Är det brottsligt eller. Lägenheten är ingen Etagevåning med takterass. Det är en lägenhet på andra första våningen i ett fyra våningshus med 70 tals standard. I och för sig skulle det kunna bli en etage våning om van vänder upp och ner på huset :), som jag tidigare skrev.
Oldsmobilen.
Det stämmer att jag köpt tillbaka vår gamla Olds. Är det något fel på det. Det är gjort med pengar som jag förtjänat och har absolut inget med Annika att göra. Den är kontant betald, men jag förstår att det är just den som fick Annika att gå i taket. Det kan jag inte göra något åt och jag kör den när och hur jag vill. Jag behöver inte fråga någon om lov för det, allra minst A och MA.
Nu tror jag att jag svarat på det mesta som påstås och ämnena är för mig utagerade.
Isabell
Inne på MA blogg snyftas det nu rejält. En sak som skrivs är att Annikas dotter Isabell sitter och betalar på mina skulder. Borde hon inte hört av sig i så fall. Det mesta här i livet går att styrka med dokument. När jag hörde detta blev jag väldigt ledsen. Jag tog därför reda på fakta. Isabell har själv klantat till sin ekonomi. Enligt kronofogdens register har hon ca 50.000 i skulder tror jag det var, varav inga är mina utan hennes egna försyndelser. Isabell. Om det nu är så som påstås. Kontakta mig! så får vi reda ut detta.
Jag har skrivit mängder med sms till henne de senaste 2,5 åren, jag har skickat minst 33 mail och ringt henne hundratals gånger. Jo varför gjorde jag det. Av flera anledningar. Först försvann hon från jobbet under förebärande om sjukdom. Allvarlig sådan. Det var doktorer hit och undersökningar dit. Efter några månader tyckte jag det var konstigt att Isabell inte uppvisade några läkarintyg. Hon fick ju lönen insatt av firman varje månad. till slut blev jag misstänksam om började fundera. Hon hade tidigare jobbat på vårdboende i Örebro så jag tog helt sonika telefonen och började ringa runt bland de vårdboenden som fanns i området. Efter ett antal samtal fick jag napp. En röst svarade "Isabell är ledig idag men kommer i morgon" Så var det med den sjukdomen. Hon var hur frisk som helst men skaffande nytt jobb istället. Det andra skälet till att jag sökte henne så frenetiskt var att en del företagspost och annat kom till hennes adress. dessa kvitterade hon, vissa var förelägganden som hon kvitterade. Ingenting skickade hon till firman. Man behöver väl inte gå in i detalj för att folk skall förstå att det blev till skada för firman. Emellertid så har jag fortfarande inte fått någon större kontakt med henne. Det skall även sägas att jag alltid såg henne som min dotter. Det gick så långt på slutet att vi skulle upprätta papper för adoption. SORGLIGT, MYCKET SORGLIGT.
Annika
Under de år vi levde ihop och framförallt när vi byggde vårt hus i Örebro hade vi det väldigt bra. Jag trivdes fantastiskt bra med bilarna och hon med. Vi utvecklade hela tiden firman och bodde väl nästan i bilhallen. Det är riktigt att jag hade hand om bilarna för det mesta och Annika present och nostalgibutiken. Det är ju så att detta var ett litet företag och då hjälps man åt med det mesta. Att som det påstås av Annika inne hos MA att konkursen kom som en blixt från klar himmel är naturligtvis bara ett sätt att utmåla sig som en lurad kvinna som blivit förd bakom ljuset av en förhärdad typ som jag. Helt fel. Vi hade många och långa samtal om situationen, vi fick en restskatt när vi fick revision, vi besökte Advokat gemensamt, vi hanterade de olika processerna i tingsrätt och försökte verkligen rädda företaget. Självklart visste hon. Precis som jag. Däremot är det helt rätt att jag sade till henne att det måste bli konkurs. Det fanns nämligen ingen återvändo och man kan inte försöka hur länge som helst.
Den som verkligen tror att Annika inte visste ett smack om någonting är olovligt dum. I och för sig spelar det mindre roll nu.
Lägenheten i Italien.
Det stämmer att jag har en lägenhet i Italien. Är det brottsligt eller. Lägenheten är ingen Etagevåning med takterass. Det är en lägenhet på andra första våningen i ett fyra våningshus med 70 tals standard. I och för sig skulle det kunna bli en etage våning om van vänder upp och ner på huset :), som jag tidigare skrev.
Oldsmobilen.
Det stämmer att jag köpt tillbaka vår gamla Olds. Är det något fel på det. Det är gjort med pengar som jag förtjänat och har absolut inget med Annika att göra. Den är kontant betald, men jag förstår att det är just den som fick Annika att gå i taket. Det kan jag inte göra något åt och jag kör den när och hur jag vill. Jag behöver inte fråga någon om lov för det, allra minst A och MA.
Nu tror jag att jag svarat på det mesta som påstås och ämnena är för mig utagerade.
ÄKTENSKAP
För mig har det blivit tre stycken. Just nu skild och så kallad ungkarl. Vet inte riktigt hur det känns ännu då det är rätt färskt. Ensamheten är väl kanske det svåraste. Vem pratar man med när man sitter hemma i soffan. Det finns ingen som svarar och umgås med sig själv blir man snart less på. Dessutom -i mitt fall- saknar man givetvis sin livskamrat. Konstigt vore det väl annars. Tiden är inne för för självrannsakan och kontemplation. Man lär sig något av alla händelser i livet, positiva som negativa. Visst kunde man ha agerat och uppfört sig på annat och bättre sätt, känner jag nu så här i efterhand, men det blev inte så.
Under äktenskapet har jag alltid gjort mitt bästa men det räckte inte. Kunde möjligen ha gjort mer eller annorlunda.
Mina fruar var underbara på sitt sätt när jag träffade dom. På vilket sätt dom var det, har jag för länge sedan glömt bort. Det är väl det berömda bakvattnet som gör att minnet förbleknar. Ett äktenskaps upplösning för ju med sig väldigt mycket negativa svallvågor, ilska, besvikelse, ledsamhet och i en del fall så starka känslor som hat.
Min sista fru var verkligen något speciellt. Jag skriver just sista för det är vad det är. Vägs ände vad gäller det. Vi kallar henne rätt och slätt för A.
En annorlunda berättelse.
Vi träffades första gången 1976 då hon flyttade till Vallentuna från Södra Stockholm. Hon var det vackraste jag någonsin sett i hela mitt liv, även om jag var ung. Bara 16 år var jag och A var 13. Trots denna blygsamma ålder uppstod ljuv änglaklang och vi blev kära som få. Fast vi var så unga flyttade vi ihop i en liten Lägenhet på Mörbyvägen 14, i Vallentuna. Jag jobbade som smörjare på Vallentuna Motor och A gick i skolan och jobbade extra hos min mamma på Martin Olsson i Täby. Allt detta kändes helt rätt för oss båda. Vi var ihop i ca 2.5 år. Tyvärr förde livet oss på olika snåriga stigar. och A lämnade mig efter den tiden.
Livet gick vidare och 25 år förflöt. Av en händelse så träffades vi igen efter 25 år. Det kom sig så att jag en dag bara kände att jag skulle försöka få tag på A. Jag ringde helt sonika till hennes mamma. Efter ett par dagar ringde A tillbaka och vi småpratade lite. Jag ljög för henne att jag skulle till min revisor i Vallentuna och undrade om vi kunde ses. Sagt och gjort, så begav jag mig mot A för att träffa henne. Har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Det var obefogat. När vi sågs tog det inte många minuter förrän både jag och A hade teleporterats tillbaka till år 1976. Det var som att trycka på en knapp. Känslorna kom tillbaka på en mikrosekund för oss båda.
Innan jag kunde fatta det var jag inflyttad hos A i Vallentuna. Sedan den dagen gjorde vi allt tillsammans och var så lyckliga som bara vi kunde vara. Vi var ju speciella ju.
Vi reste, gjorde massor av saker ihop och gifte oss i Vallentuna Kyrka ca 18 månader efter. Jag var så nervös så svetten trängde till och med igenom kostymen. Kände mig som jag gick runt i en badbalja eller i hällregn. Den korta biten fram till prästen var milslång. Trodde jag aldrig skulle komma fram. Hela golvet gungade och skakade som en Californisk jordbävning med minst 8.5 på Richter skalan. Det var hemskt men uderbart. Hur det nu gick till så lyckades jag väl ändå svara JA. Minns inte den biten så tydligt.
Livet förflöt och vi var mycket lyckliga men som med mycket här i livet så förändras det ibland och i detta fallet gjorde det så på ett mycket drastiskt och plötsligt sätt. Helt plötsligt var jag skild igen.
Så här ett halvår efter är A borta men min kärlek finns kvar. Den försvinner inte och kan inte springa bort för den har jag satt koppel på i mitt eget hjärta. Den finns där så länge jag väljer att det skall vara så.
Livet är föränderligt. Ta vara på det ni har och hantera det varsamt. Kärlek är som sköraste kristall. Var ömhänt så blir den kvar och går inte sönder. Tag vara på era nära och kära i Juletid och annars.
Tyvärr så tryckte jag nog för hårt och hanterade detta sista kristallglas för ovarsamt..... det sprack till små bitar och gick inte att laga.
Under äktenskapet har jag alltid gjort mitt bästa men det räckte inte. Kunde möjligen ha gjort mer eller annorlunda.
Mina fruar var underbara på sitt sätt när jag träffade dom. På vilket sätt dom var det, har jag för länge sedan glömt bort. Det är väl det berömda bakvattnet som gör att minnet förbleknar. Ett äktenskaps upplösning för ju med sig väldigt mycket negativa svallvågor, ilska, besvikelse, ledsamhet och i en del fall så starka känslor som hat.
Min sista fru var verkligen något speciellt. Jag skriver just sista för det är vad det är. Vägs ände vad gäller det. Vi kallar henne rätt och slätt för A.
En annorlunda berättelse.
Vi träffades första gången 1976 då hon flyttade till Vallentuna från Södra Stockholm. Hon var det vackraste jag någonsin sett i hela mitt liv, även om jag var ung. Bara 16 år var jag och A var 13. Trots denna blygsamma ålder uppstod ljuv änglaklang och vi blev kära som få. Fast vi var så unga flyttade vi ihop i en liten Lägenhet på Mörbyvägen 14, i Vallentuna. Jag jobbade som smörjare på Vallentuna Motor och A gick i skolan och jobbade extra hos min mamma på Martin Olsson i Täby. Allt detta kändes helt rätt för oss båda. Vi var ihop i ca 2.5 år. Tyvärr förde livet oss på olika snåriga stigar. och A lämnade mig efter den tiden.
Livet gick vidare och 25 år förflöt. Av en händelse så träffades vi igen efter 25 år. Det kom sig så att jag en dag bara kände att jag skulle försöka få tag på A. Jag ringde helt sonika till hennes mamma. Efter ett par dagar ringde A tillbaka och vi småpratade lite. Jag ljög för henne att jag skulle till min revisor i Vallentuna och undrade om vi kunde ses. Sagt och gjort, så begav jag mig mot A för att träffa henne. Har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Det var obefogat. När vi sågs tog det inte många minuter förrän både jag och A hade teleporterats tillbaka till år 1976. Det var som att trycka på en knapp. Känslorna kom tillbaka på en mikrosekund för oss båda.
Innan jag kunde fatta det var jag inflyttad hos A i Vallentuna. Sedan den dagen gjorde vi allt tillsammans och var så lyckliga som bara vi kunde vara. Vi var ju speciella ju.
Vi reste, gjorde massor av saker ihop och gifte oss i Vallentuna Kyrka ca 18 månader efter. Jag var så nervös så svetten trängde till och med igenom kostymen. Kände mig som jag gick runt i en badbalja eller i hällregn. Den korta biten fram till prästen var milslång. Trodde jag aldrig skulle komma fram. Hela golvet gungade och skakade som en Californisk jordbävning med minst 8.5 på Richter skalan. Det var hemskt men uderbart. Hur det nu gick till så lyckades jag väl ändå svara JA. Minns inte den biten så tydligt.
Livet förflöt och vi var mycket lyckliga men som med mycket här i livet så förändras det ibland och i detta fallet gjorde det så på ett mycket drastiskt och plötsligt sätt. Helt plötsligt var jag skild igen.
Så här ett halvår efter är A borta men min kärlek finns kvar. Den försvinner inte och kan inte springa bort för den har jag satt koppel på i mitt eget hjärta. Den finns där så länge jag väljer att det skall vara så.
Livet är föränderligt. Ta vara på det ni har och hantera det varsamt. Kärlek är som sköraste kristall. Var ömhänt så blir den kvar och går inte sönder. Tag vara på era nära och kära i Juletid och annars.
Tyvärr så tryckte jag nog för hårt och hanterade detta sista kristallglas för ovarsamt..... det sprack till små bitar och gick inte att laga.
SYDITALIEN - REGGIO CLABRIA - LITE INFO OCH HISTORIK
Skall snart bege mig till Italien till min syster som är bosatt i Reggio Calabria, längst ner i tåspetsen vid Messina sundet.
Ett par exempel kan jag redan nu ge. Vid min senaste resa till "Maffialand" hade jag glömt mina insulinsprutor och medicin. Jag begav mig med min Italienska svåger till läkare. Han skrev ut recept. Inga problem. Betalning? Det kom aldrig på fråga. Det ordnas tydligen på något annat sätt. Hur då?? Ja vem vet. Vi begav oss sen till apoteket, samma sak där. Vete tusan hur det går till. Är man kompisar så är man.
Något annat som är symptomatiskt med staden Reggio Calabra är de ständigt tjutande sirenerna från framrusande Carabinieri ( Militär Poliskår) på gatorna i allehanda ärenden, dagliga uppgörelser och mord. Även detta en omtumlande händelse.
I Italien finns många sorters Polis, se nedan:
Carabinieri, Italiens militära poliskår.
Guardia di Finanza, Italiens militära finanspoliskår och tullpoliskår.
Polizia di Stato, Italiens statliga civila poliskår.
Polizia Penitenziaria, Italiens statliga civila fängelsepoliskår.
Den kommunala polisen i Italien (Polizia Locale) består av:
Polizia Provinciale, den italienska provinspolisen (en för varje provins), vilken lyder under provinspresidenten, dvs. motsvarande landstingsstyrelsens ordförande.
Polizia Municipale, den italienska kommunala polisen (en för varje kommun), vilken lyder under borgmästaren, dvs. motsvarande kommunstyrelsens ordförande.
En gång hände det sig att Charkuteriaffären invid min systers bostad helt plötsligt var stängd en morgon. Polisen hade burat in hela högen för Maffiatillhörighet. Finns mycket att berätta.
Minns en gång för si så där 25 år sedan då jag besökte Reggio Calabria. När jag åkte hem hade jag med mig en mängd Guldklockor som jag köpt på kredit i Reggio Calabria för att sälja i sverige . Ja vad gör man inte för att tjäna några kronor. Spännande var det. Mer kommer om detta senare. Allt är ju preskiberat.
Minns så mycket om Italien. Mina båda systrar Viveka och Monika har bott där stora delar av sitt liv. När det gäller Calabresisk frukost består den oftast av en minimal Espresso åtföljt av två Marlboro. Hela kostcirkeln alltså. Vill man festa till lite så tar men en Brioch med. En sorts bulle, som är jättegod, men det tillhör ovanligheterna.
En sak är klar i alla fall. En reseskildring från Reggio Calabria blir något helt annat än en vecka på Kanarieöarna.
Det är ett annat Italien som inte turister ens kommer i närheten av, och en helt okänd del av Italien där allt fungerar annorlunda. Calabresernas vardag, värderingar och liv ligger minst hundra år efter. Det är heder, respekt för familjen och vänner som gäller. Där gifter man sig och umgås sen om ni förstår vad jag menar.
Sönerna bor hemma tills dom gifter sig oavsett hur gamla dom är. Det är alltså puritanskt -allt i enlighet med den Katolska Kyrkliga läran. Ni kan inte ens föreställa er hur det är. En helt främmande värld.
Männen bestämmer och kvinnorna anpassar sig. Så är det och inget annat.
När jag kommer ner dit skall jag även hyra en bil och bege mig till Palermo på Sicilien och besöka några Maffia "fästen" ex vis Corleone. Om det skriver jag senare i vår.
Mer om detta efter min resa, men nu kommer lite belysande historia och hur saker och ting egentligen fungerar "där nere" en helt annan värld där många inte har någon insyn..
Ett gammal italienskt ordspråk lyder: ”Se Neapel och sedan dö”. Andemeningen torde vara att staden är så obeskrivligt vacker med sitt läge i bukten och med Vesuvius i fonden att man sedan kan lämna in. Tyvärr måste man numera tolka ordspråket mer bokstavligt. Man dör förvisso i Neapel, men knappast av estetisk hängivenhet, utan ofta bokstavligen – mördad. Det är lätt att överdriva, men staden är genomkorrumperad och oändligt förfallen, mordstatistiken talar sitt tydliga språk. Visst går det att resa dit som turist, men visa aldrig att du har en någorlunda elegant klocka; i ett nafs kan du bli av med den.
Att det finns skumma kvarter i alla städer är visserligen ingenting nytt men det krävs en smula extra mod att i våra dagar röra sig i storstäder. Dock, i Neapel är det den organiserade brottsligheten, camorran, som styr – från den mer affärsinriktade verksamheten till smårån och stölder.
Om denna maffia, besläktad med costa nostra på Sicilien, ‘ndranghetan i Kalabrien och andra organisationer, har Tomas Lappalainen skrivit en fascinerande bok: Camorra. En bok om maffian i Neapel, att lägga vid sidan av och komplettera med hans tidigare, ”Maffia”, om den sicilianska maffian. Det rör sig om en sorts litterär cirkelrörelse som blandar reportage, essä och historik, och det är oupphörligen spännande, om än beklämmande.
Slump eller ej, alltsedan Gudfadernfilmerna finns det en stark fascination inför maffian, på senare år förstärkt av Sopranos på tv – en fascination som kanske inte alltid är så sund. Här sitter vi (alltså även jag) och sugs in i maffiavärldens ondska och deras familjebaserade livsproblem och stegvis börjar vi känna sympati med mördarna. Vi frågar oss hur det egentligen skall gå för Tony Sopranos dotter och son och med familjelivet som helhet? Litet av samma effekt hade Gudfadern-filmerna med dess mänskligt individuella förförelse.
Lappalainens suveränt formulerade och väldokumenterade bok ger inga utrymmen för romantik, samtidigt som den ger läsaren välunderbyggda teorier om varför och hur. Camorran kontrollerar ekonomin i Kalabrien med centrum i Neapel. Från dess rena brottslighet går trådar in i ett ”anständigt” näringsliv, där pengar från gangsterverksamheten, knarkhandel, en bisarr Kinabaserad handel med kopierade märkesvaror blir vita pengar. De myndigheter som övervakar maffian står uppenbarligen maktlösa, även om bossar och ett stort antal underhuggare ibland åker dit. Det visar sig emellertid att man fortsätter verksamheten och kommandoekonomin inifrån fängelset.
Samhället är genomkorrumperat och camorran styr borgmästarval och kommunstyrelser, vilka regelmässigt upplöses när myndigheterna avslöjat maffiakontakterna. Utan att någon förändring sker. Lägg till detta de ständiga klankrigen, där de olika familjerna bekrigar och utrotar varandra, och man förstår att det inte är landet Idyllien vi befinner oss i. Vad är då bakgrunden till detta?
Camorran beskrivs som annorlunda. Neapel är en storstad och camorran är inte alls lika diskret som cosa nostra, vilken vill verka men inte synas. Camorran är exhibitionistisk och prålar gärna med sina rikedomar och sin makt. De ser sig som mondäna storstadsbor med eleganta vanor. De har ett brett folkstöd eftersom camorran för de fattiga är ett hopp i en tröstlös värld av arbetslöshet och fattigdom, en väg till en åtminstone provisorisk värdighet.
Och bossarna slår ifrån sig. I en globaliserad ekonomi där det inte längre går att skilja mellan svart och vitt, där skurkpengarna går in i en legal och globaliserad ekonomi, är de inte värre än andra.
Camorrans legitimitet har sitt ursprung i en förmodern mentalitet, där det feodala tänkandet och de feodala strukturerna ännu lever kvar. Staten har ingen legitimitet, inte heller lagen. När alla sluter sig samman mot både stat och lagar finns bara den totala repressionen att ta till, vilket ytterligare sluter leden. Poliser som anhåller medlemmar av camorran anfalls regelmässigt av småfolket. Mördare och gangstrar blir hjältar. Detta går långt tillbaka i tiden: när fransmännen 1799 försökte exportera revolutionen till Neapel och det sedan skedde ett jakobinskt uppror, samarbetade den fattiga ”pöbeln” med kungahuset för att störta och massakrera de upproriska. Makten samarbetar nu som då på ett tragiskt sätt med de maktlösa och det verkar inte finnas någon väg ut. Möjligen då det norditalienska partiet Lega Nords recept: kapa Italien på mitten…
Boken är en blandning av wallraffande reportage, essä och roman. Det är spännande och förvisso skrämmande när författaren, född i Neapel 1979 och numera levandes i beskydd av staten, infilterar camorramiljöer. Liksom Lappalainen konstaterar han hur den kriminella och icke-kriminella ekonomin lever i allt större symbios. Nord utsuger syd, dess billiga arbetskraft vill man ha och skumraskaffärer ser man mellan fingrarna med. Det mod som Saviano visar är avsevärt, när han åker runt på sin vespa (vad annars, i Italien?) och håller masken. Det är ett lysande reportage med skönlitterära kvaliteter.
Och, än en gång, beklämmande. Man bleknar vid läsningen om hur den totalt cyniska sophanteringen går till – tillsammans med cement- och byggindustri maffians älsklingsobjekt i alla länder. I Kalabrien finns det något som kallas ”Eldslandet”, där den kontrakterade camorran på åkrar och ängar dumpar livsfarliga kemikalier som enligt avtal skulle ha brutits ned.
Vissa orter är därför hemsökta av cancer, cancer och åter cancer. Allt är dött och förgiftat, allt för profitens skull, medan de som höstar in den tackar madonnan. Ta till exempel den legendariska buffelmozarellan (banditerna ger bufflarna olagliga tillväxthormon som drastiskt ökar mjölkproduktionen) som ett tag innehöll stora mängder dioxin, även om faran nu är över för denna härliga ost. Fan tro‘t.
Här nedan kommer en försmak i form av några bilder från Reggio Calabria.
En mycket fattig och bortglömd del av Italien men otroligt vacker. Fattig, om man inte har förutsättningarna för överlevnad vill säga, samt mycket bra kontakter i de rätta lägren.
Ett par exempel kan jag redan nu ge. Vid min senaste resa till "Maffialand" hade jag glömt mina insulinsprutor och medicin. Jag begav mig med min Italienska svåger till läkare. Han skrev ut recept. Inga problem. Betalning? Det kom aldrig på fråga. Det ordnas tydligen på något annat sätt. Hur då?? Ja vem vet. Vi begav oss sen till apoteket, samma sak där. Vete tusan hur det går till. Är man kompisar så är man.
När jag kommer till Reggio gillar jag att flanera på den största gatan, Via Garibaldi, med massor av affärer. Det finns även många banker. Något annorlunda än här. Beväpnade vakter med automatvapen. När du skall in i banken går du in i en sluss. Dörren går automatiskt igen efter dig. När du blivit synad av den bistre vakten med skjutgärn, öppnas den andra dörren och du släpps in i banken. En sluss för granskning alltså. Lite obehaglig upplevelse första gångerna.
Något annat som är symptomatiskt med staden Reggio Calabra är de ständigt tjutande sirenerna från framrusande Carabinieri ( Militär Poliskår) på gatorna i allehanda ärenden, dagliga uppgörelser och mord. Även detta en omtumlande händelse. I Italien finns många sorters Polis, se nedan:
Carabinieri, Italiens militära poliskår.
Guardia di Finanza, Italiens militära finanspoliskår och tullpoliskår.
Polizia Penitenziaria, Italiens statliga civila fängelsepoliskår.
Den kommunala polisen i Italien (Polizia Locale) består av:
Polizia Provinciale, den italienska provinspolisen (en för varje provins), vilken lyder under provinspresidenten, dvs. motsvarande landstingsstyrelsens ordförande.
Polizia Municipale, den italienska kommunala polisen (en för varje kommun), vilken lyder under borgmästaren, dvs. motsvarande kommunstyrelsens ordförande.
En gång hände det sig att Charkuteriaffären invid min systers bostad helt plötsligt var stängd en morgon. Polisen hade burat in hela högen för Maffiatillhörighet. Finns mycket att berätta.
Minns en gång för si så där 25 år sedan då jag besökte Reggio Calabria. När jag åkte hem hade jag med mig en mängd Guldklockor som jag köpt på kredit i Reggio Calabria för att sälja i sverige . Ja vad gör man inte för att tjäna några kronor. Spännande var det. Mer kommer om detta senare. Allt är ju preskiberat.
Minns så mycket om Italien. Mina båda systrar Viveka och Monika har bott där stora delar av sitt liv. När det gäller Calabresisk frukost består den oftast av en minimal Espresso åtföljt av två Marlboro. Hela kostcirkeln alltså. Vill man festa till lite så tar men en Brioch med. En sorts bulle, som är jättegod, men det tillhör ovanligheterna.
En sak är klar i alla fall. En reseskildring från Reggio Calabria blir något helt annat än en vecka på Kanarieöarna.
Det är ett annat Italien som inte turister ens kommer i närheten av, och en helt okänd del av Italien där allt fungerar annorlunda. Calabresernas vardag, värderingar och liv ligger minst hundra år efter. Det är heder, respekt för familjen och vänner som gäller. Där gifter man sig och umgås sen om ni förstår vad jag menar.
Sönerna bor hemma tills dom gifter sig oavsett hur gamla dom är. Det är alltså puritanskt -allt i enlighet med den Katolska Kyrkliga läran. Ni kan inte ens föreställa er hur det är. En helt främmande värld.
Männen bestämmer och kvinnorna anpassar sig. Så är det och inget annat.
När jag kommer ner dit skall jag även hyra en bil och bege mig till Palermo på Sicilien och besöka några Maffia "fästen" ex vis Corleone. Om det skriver jag senare i vår.
Mer om detta efter min resa, men nu kommer lite belysande historia och hur saker och ting egentligen fungerar "där nere" en helt annan värld där många inte har någon insyn..
Ett gammal italienskt ordspråk lyder: ”Se Neapel och sedan dö”. Andemeningen torde vara att staden är så obeskrivligt vacker med sitt läge i bukten och med Vesuvius i fonden att man sedan kan lämna in. Tyvärr måste man numera tolka ordspråket mer bokstavligt. Man dör förvisso i Neapel, men knappast av estetisk hängivenhet, utan ofta bokstavligen – mördad. Det är lätt att överdriva, men staden är genomkorrumperad och oändligt förfallen, mordstatistiken talar sitt tydliga språk. Visst går det att resa dit som turist, men visa aldrig att du har en någorlunda elegant klocka; i ett nafs kan du bli av med den.
Att det finns skumma kvarter i alla städer är visserligen ingenting nytt men det krävs en smula extra mod att i våra dagar röra sig i storstäder. Dock, i Neapel är det den organiserade brottsligheten, camorran, som styr – från den mer affärsinriktade verksamheten till smårån och stölder.
Om denna maffia, besläktad med costa nostra på Sicilien, ‘ndranghetan i Kalabrien och andra organisationer, har Tomas Lappalainen skrivit en fascinerande bok: Camorra. En bok om maffian i Neapel, att lägga vid sidan av och komplettera med hans tidigare, ”Maffia”, om den sicilianska maffian. Det rör sig om en sorts litterär cirkelrörelse som blandar reportage, essä och historik, och det är oupphörligen spännande, om än beklämmande.
Slump eller ej, alltsedan Gudfadernfilmerna finns det en stark fascination inför maffian, på senare år förstärkt av Sopranos på tv – en fascination som kanske inte alltid är så sund. Här sitter vi (alltså även jag) och sugs in i maffiavärldens ondska och deras familjebaserade livsproblem och stegvis börjar vi känna sympati med mördarna. Vi frågar oss hur det egentligen skall gå för Tony Sopranos dotter och son och med familjelivet som helhet? Litet av samma effekt hade Gudfadern-filmerna med dess mänskligt individuella förförelse.
Lappalainens suveränt formulerade och väldokumenterade bok ger inga utrymmen för romantik, samtidigt som den ger läsaren välunderbyggda teorier om varför och hur. Camorran kontrollerar ekonomin i Kalabrien med centrum i Neapel. Från dess rena brottslighet går trådar in i ett ”anständigt” näringsliv, där pengar från gangsterverksamheten, knarkhandel, en bisarr Kinabaserad handel med kopierade märkesvaror blir vita pengar. De myndigheter som övervakar maffian står uppenbarligen maktlösa, även om bossar och ett stort antal underhuggare ibland åker dit. Det visar sig emellertid att man fortsätter verksamheten och kommandoekonomin inifrån fängelset.
Samhället är genomkorrumperat och camorran styr borgmästarval och kommunstyrelser, vilka regelmässigt upplöses när myndigheterna avslöjat maffiakontakterna. Utan att någon förändring sker. Lägg till detta de ständiga klankrigen, där de olika familjerna bekrigar och utrotar varandra, och man förstår att det inte är landet Idyllien vi befinner oss i. Vad är då bakgrunden till detta?
Camorran beskrivs som annorlunda. Neapel är en storstad och camorran är inte alls lika diskret som cosa nostra, vilken vill verka men inte synas. Camorran är exhibitionistisk och prålar gärna med sina rikedomar och sin makt. De ser sig som mondäna storstadsbor med eleganta vanor. De har ett brett folkstöd eftersom camorran för de fattiga är ett hopp i en tröstlös värld av arbetslöshet och fattigdom, en väg till en åtminstone provisorisk värdighet.
Och bossarna slår ifrån sig. I en globaliserad ekonomi där det inte längre går att skilja mellan svart och vitt, där skurkpengarna går in i en legal och globaliserad ekonomi, är de inte värre än andra.
Camorrans legitimitet har sitt ursprung i en förmodern mentalitet, där det feodala tänkandet och de feodala strukturerna ännu lever kvar. Staten har ingen legitimitet, inte heller lagen. När alla sluter sig samman mot både stat och lagar finns bara den totala repressionen att ta till, vilket ytterligare sluter leden. Poliser som anhåller medlemmar av camorran anfalls regelmässigt av småfolket. Mördare och gangstrar blir hjältar. Detta går långt tillbaka i tiden: när fransmännen 1799 försökte exportera revolutionen till Neapel och det sedan skedde ett jakobinskt uppror, samarbetade den fattiga ”pöbeln” med kungahuset för att störta och massakrera de upproriska. Makten samarbetar nu som då på ett tragiskt sätt med de maktlösa och det verkar inte finnas någon väg ut. Möjligen då det norditalienska partiet Lega Nords recept: kapa Italien på mitten…
Boken är en blandning av wallraffande reportage, essä och roman. Det är spännande och förvisso skrämmande när författaren, född i Neapel 1979 och numera levandes i beskydd av staten, infilterar camorramiljöer. Liksom Lappalainen konstaterar han hur den kriminella och icke-kriminella ekonomin lever i allt större symbios. Nord utsuger syd, dess billiga arbetskraft vill man ha och skumraskaffärer ser man mellan fingrarna med. Det mod som Saviano visar är avsevärt, när han åker runt på sin vespa (vad annars, i Italien?) och håller masken. Det är ett lysande reportage med skönlitterära kvaliteter.
Och, än en gång, beklämmande. Man bleknar vid läsningen om hur den totalt cyniska sophanteringen går till – tillsammans med cement- och byggindustri maffians älsklingsobjekt i alla länder. I Kalabrien finns det något som kallas ”Eldslandet”, där den kontrakterade camorran på åkrar och ängar dumpar livsfarliga kemikalier som enligt avtal skulle ha brutits ned.
Vissa orter är därför hemsökta av cancer, cancer och åter cancer. Allt är dött och förgiftat, allt för profitens skull, medan de som höstar in den tackar madonnan. Ta till exempel den legendariska buffelmozarellan (banditerna ger bufflarna olagliga tillväxthormon som drastiskt ökar mjölkproduktionen) som ett tag innehöll stora mängder dioxin, även om faran nu är över för denna härliga ost. Fan tro‘t.
Här nedan kommer en försmak i form av några bilder från Reggio Calabria.
Den otroligt vackra stranden med strandpromenaden, mitt inne i en storstad.
Vad många gånger man flanerat i denna vackra vy.Stranden nedan och storstaden ovanför.
Vad många gånger man flanerat i denna vackra vy.Stranden nedan och storstaden ovanför.
Här ses Lungo Mare med sicilien som en skugga i fjärran.
Skall lägga in fler bilder på en liten by inte långt därifrån som heter Scilla. Där har jag och min Italienska familj många gånger besökt. Suttit på restaurangen, sett ut över Sicilien och ätit underbara fiskrätter. Min favorit är naturligtvis Svärdfisk som är restaurangens specialiet. Vill minnas att restaurangen heter Grotta Azzura, dvs den Blå Grottan.
ITALIENSKA MAFFIAN-FÖR DEN INTRESSERADE
La Cosa nostra
Cosa nostra (italienska för "Vår sak") är en benämning på den sicilianska maffian.
Den sicilianska maffian skapades på mitten av 1800-talet, i ett försök att förena sicilianska bönder mot dess gemensamma fiender. På 1950-talet upplevde Sicilien en signifikant ökning inom byggsektorn. Den sicilianska maffian utnyttjade denna situation genom att ta kontroll över byggindustrin och tjänade därigenom betydande belopp. Dess inre organisation och uppbyggnad avslöjades av domaren Giovanni Falcone under 1970 och -80-talen bland annat genom avhoppare som Tommaso Buscetta. Falcone mördades 1992. Våren 2006 infångades den siste kände gudfadern Bernardo Provenzano som jagats i 40 år. Vem som nu leder Cosa Nostra vet ingen med säkerhet.
Idag har den sicilianska maffian utvecklats till en internationell grupp av organiserad kriminalitet. Den har specialiserat sig på omsättning av heroin, politisk korruption och militära vapen. Gruppen är den starkaste och mest aktiva italienska kriminella gruppen i USA, och tros ha runt 2500 medlemmar.
Ibland anses det att Cosa Nostra har medeltida anor, enligt bland annat Tommaso Buscetta, men mycket tyder på att maffian började framträda kring revolutionerna 1848 och 1860 då oredan var total på Sicilien. Dickie anser att tidiga mafiosi stödde revolutionerna med vapen för att förstöra polisarkiv mm. Under denna tid var citronodlingar kring Palermo mycket lukrativa och för att skydda sig mot den lokala adeln bildades nätverket som senare skulle bli känt som Cosa Nostra. För att förstärka banden mellan de lokala nätverken och öka sin vinst, samordnades man. Organisationen spreds snabbt över västra Sicilien.
Under det tidiga 1980-talet pågick en konflikt inom Cosa Nostra, uppemot 1000 personer dog under kriget. Kriget resulterade i att Corleoneklanen fick mer makt inom organisationen, Salvatore Riina blev ledare för den så kallade kommissionen tills han fängslades i början på 1990-talet.
Kriget ledde också till att den då fängslade maffiabossen Tommaso Buscetta med flera andra maffiosi blev informatörer. Buscetta som under kriget förlorat många av sina allierade inom Cosa Nostra blev den klart viktigaste avhopparen då han var den högste inom organisationen som samarbetat med polisen. Hans samarbete med domaren Giovanni Falcone, ledde till maxirättegången där flera hundra ledande mafiosi fälldes. När domen bekräftades 1992 av den italienska högsta domstolen hämnades Riina. Falcone och hans samarbetspartner och vän Paolo Borsellino dödades inom loppet av två månader i bilbomber sommaren 1992. Riina arresterades i januari 1993, hans roll som ledare för Cosa Nostra övertogs så småningom av Bernardo Provenzano. Provenzano tillfångatogs i sin tur 2006 utanför Corleone.
Cosa Nostra består av ett hundratal löst sammansatta maffiagrupper, kallade cosche eller familjer. Dessa grupper "ansvarar" för en by, stadsdel eller ett område och har våldsmonopol inom detta området. Under stora delar av Cosa Nostras historia har familjernas maktapparatur varit maktcentran inom Cosa Nostra, sedan 1950 har den så kallade kommissionen bestående av ett antal starka familjeöverhuvuden fått mer makt inom organisationen. Sedan det andra maffiakriget i början av 1980-talet har allt större delar av makten koncentrerats till Corleonefamiljen.
Vill du läsa mer om La Cosa Nostra så rekommenderar jag boken Cosa Nostra som du hittar här
Capofamiglia - (familjens överhuvud)
Consigliere - (rådgivare)
Sotto Capo - (underkommendör)
Capodecina - (gruppledare)
Uomini D'onore - ("män av ära")
Camorran
Ursprunget av begreppet "Camorra" är omdebatterat. En hypotes är att namnet härstammar från en grupp av några privata vakter som var verksam på Sardinien och senare i Neapel under 1600-talet. Redan på 1800-talet förekom benämningen tillsammans med namnet "Bella societa' riformata" ("Det fina återförenade sällskapet"). Detta var ett slags hemligt sällskap som upprätthöll något slags ordning i samhället, ibland i öppen samverkan eller maskopi med den kungliga polisen. Vid den tiden försörjde sig camorristerna genom att ta ut ett slags skatt från olika verksamheter, som lotto, gatuförsäljare, koppleri, etc.
Camorran fick en ny roll efter Italiens enande (1861) i de fall där de nationella myndigheterna sågs som en ockupationsmakt som de fattigaste i Neapel och i omgivningar inte kände igen sig i. Där den italienska staten misslyckades med att integrera syditalienarna i samhället utgjorde Camorran ett alternativ och en lokal maktfaktor i myndigheternas skugga.
Den moderna Camorrans uppkomst
Camorran utvecklades till en modern kriminell organisation i samband med de allierades invasion av Italien under Andra världskriget år 1943. Den amerikanska flottans underrättelsetjänst ONI använde sig av några italoamerikanska gangsters med inflytelserika kontakter i Italien för att underlätta, om inte möjliggöra, ockupationen av Italien söderifrån. I samband med ockupationen fick ledande camorrister och andra personer med ett tvivelaktigt förflutet amnesti, bland dessa den blivande borgmästaren Lauro och den amerikanske gangstern Lucky Luciano (vars roll i samband med invasionen måste ha varit central)
Neapel blev omedelbart vid krigets slut ett centrum för den svarta marknaden, medan olagliga verksamheter som cigarettsmuggling och prostitution expanderade explosionsartat. Neapel blev huvudsäte för NATO i södra Europa medan Camorrans ekonomi blomstrade i en stad full av militärer och krigsdrabbade civila.
Begreppet camorra blev under modern tid ett samlingsbegrepp för olika kriminella organisationer. Dessa har vissa gemensamma drag men saknar en samlande enhetlig struktur, något som däremot karakteriserar den sicilianska maffian enligt bl a Giovanni Falcone. Camorra kunde fortfarande indelas i "familjer" eller klaner fram till 1980-talet då ledaren Raffele Cutolo försökte centralisera camorra-familjerna i en maffialiknande struktur. Detta misslyckades och ledde till en långdragen fas av ständiga konflikter klaner emellan som då och då ser vinnande kartell ha övertaget. Sedan ungefär tjugo år har camorra utvecklats till en mängd organisationer som - istället för att sträva efter att behålla sitt kontroll över ett visst lokalt område - blickar till nationella och internationella arenor i syfte att idka laglig och ibland olaglig näring.
Det man idag kallar camorra är med andra ord en mängd fragmenterade grupper som ofta är i konflikt med varandra. Den största skillnaden med camorrans tidigare historia är uppkomsten av en mängd olika företag som pendlar mellan lagliga och olagliga verksamheter i 2000-talets globalisering. Dessa företag har inte längre funktionen att tvätta pengar som resulterar från brottslig verksamhet. De är tvärtom vinstgenererande aktörer i den globala finansen. Camorraföretagen specialiserar sig i avfallshantering, turism, etc; dock är de särskilt aktiva i distributionen av textilier och livsmedel i Europa och världen. Denna samtida, mera anonyma natur har gjort att Camorra numera kallas "o' sistema" ("systemet") i Neapel.
Systemet - Camorra ansvarar tillsammans med Kalabriens brottsliga organisationer 'Ndrangheta för större del av den europeiska drog- och vapenhandeln.[3] Camorristernas verksamheter och kopplingar har spårats i praktiskt taget alla europeiska länder (bland annat Frankrike, Spanien, Tyskland, Skottland, Norge, Finland, etc. ) samt många länder i världen, i synnerhet Kina, USA och Ryssland. En del av Camorrans inkomster kommer från sophantering genom att dumpa miljöfarligt avfall i naturen.
Särskild uppståndelse väcktes sommaren 2008 i samband med avslöjandet av Casalesi-camorristernas försök att ta över det berömda fotbollslaget SS Lazio
För åren 2005-2007 var följande uppgifter aktuella för Camorra-relaterade aktiviteter:
3,1 miljarder euro i omsättning för olaglig handel eller hantering av djur.
23 miljarder euro i omsättning genom miljörelaterade brott år 2007 [7]
Vapenhandel ger Camorran 2 020 miljoner euro inkomster varje år. Knarkhandeln omsätter 7 200 miljoner euro per år.
Enbart i staden Neapel och regionen Campania har minst 228 människor mördats av Camorra mellan åren 2005 och 2007.
´Ndrangheta
'Ndrangheta (efter det grekiska ordet ἀνδραγαθία, andragathía, heroism och dygd) är benämningen på den typ av maffia som har sitt ursprung, och som verkar i Kalabrien på Italiens stövelspets. Liksom den sicilianska maffian sysslar 'Ndranghetan med beskyddarverksamhet, politisk korruption och narkotikahandel. Dessutom är det inte heller ovanligt med kidnappningar i utpressningssyfte inom 'Ndranghetan.
Det är sannolikt att 'Ndranghetan inte är lika välorganiserad som den sicilianska maffian, och blodig rivalitet mellan olika familjer är vanligare i Kalabrien än på Sicilien. Däremot är den brottslighet som dessa bedriver i stort identisk med de överiga organisationerna.
Cosa nostra (italienska för "Vår sak") är en benämning på den sicilianska maffian.
Den sicilianska maffian skapades på mitten av 1800-talet, i ett försök att förena sicilianska bönder mot dess gemensamma fiender. På 1950-talet upplevde Sicilien en signifikant ökning inom byggsektorn. Den sicilianska maffian utnyttjade denna situation genom att ta kontroll över byggindustrin och tjänade därigenom betydande belopp. Dess inre organisation och uppbyggnad avslöjades av domaren Giovanni Falcone under 1970 och -80-talen bland annat genom avhoppare som Tommaso Buscetta. Falcone mördades 1992. Våren 2006 infångades den siste kände gudfadern Bernardo Provenzano som jagats i 40 år. Vem som nu leder Cosa Nostra vet ingen med säkerhet.
Idag har den sicilianska maffian utvecklats till en internationell grupp av organiserad kriminalitet. Den har specialiserat sig på omsättning av heroin, politisk korruption och militära vapen. Gruppen är den starkaste och mest aktiva italienska kriminella gruppen i USA, och tros ha runt 2500 medlemmar.
Ibland anses det att Cosa Nostra har medeltida anor, enligt bland annat Tommaso Buscetta, men mycket tyder på att maffian började framträda kring revolutionerna 1848 och 1860 då oredan var total på Sicilien. Dickie anser att tidiga mafiosi stödde revolutionerna med vapen för att förstöra polisarkiv mm. Under denna tid var citronodlingar kring Palermo mycket lukrativa och för att skydda sig mot den lokala adeln bildades nätverket som senare skulle bli känt som Cosa Nostra. För att förstärka banden mellan de lokala nätverken och öka sin vinst, samordnades man. Organisationen spreds snabbt över västra Sicilien.
Under det tidiga 1980-talet pågick en konflikt inom Cosa Nostra, uppemot 1000 personer dog under kriget. Kriget resulterade i att Corleoneklanen fick mer makt inom organisationen, Salvatore Riina blev ledare för den så kallade kommissionen tills han fängslades i början på 1990-talet.
Kriget ledde också till att den då fängslade maffiabossen Tommaso Buscetta med flera andra maffiosi blev informatörer. Buscetta som under kriget förlorat många av sina allierade inom Cosa Nostra blev den klart viktigaste avhopparen då han var den högste inom organisationen som samarbetat med polisen. Hans samarbete med domaren Giovanni Falcone, ledde till maxirättegången där flera hundra ledande mafiosi fälldes. När domen bekräftades 1992 av den italienska högsta domstolen hämnades Riina. Falcone och hans samarbetspartner och vän Paolo Borsellino dödades inom loppet av två månader i bilbomber sommaren 1992. Riina arresterades i januari 1993, hans roll som ledare för Cosa Nostra övertogs så småningom av Bernardo Provenzano. Provenzano tillfångatogs i sin tur 2006 utanför Corleone.
Cosa Nostra består av ett hundratal löst sammansatta maffiagrupper, kallade cosche eller familjer. Dessa grupper "ansvarar" för en by, stadsdel eller ett område och har våldsmonopol inom detta området. Under stora delar av Cosa Nostras historia har familjernas maktapparatur varit maktcentran inom Cosa Nostra, sedan 1950 har den så kallade kommissionen bestående av ett antal starka familjeöverhuvuden fått mer makt inom organisationen. Sedan det andra maffiakriget i början av 1980-talet har allt större delar av makten koncentrerats till Corleonefamiljen.
Vill du läsa mer om La Cosa Nostra så rekommenderar jag boken Cosa Nostra som du hittar här
Capofamiglia - (familjens överhuvud)
Consigliere - (rådgivare)
Sotto Capo - (underkommendör)
Capodecina - (gruppledare)
Uomini D'onore - ("män av ära")
Camorran
Ursprunget av begreppet "Camorra" är omdebatterat. En hypotes är att namnet härstammar från en grupp av några privata vakter som var verksam på Sardinien och senare i Neapel under 1600-talet. Redan på 1800-talet förekom benämningen tillsammans med namnet "Bella societa' riformata" ("Det fina återförenade sällskapet"). Detta var ett slags hemligt sällskap som upprätthöll något slags ordning i samhället, ibland i öppen samverkan eller maskopi med den kungliga polisen. Vid den tiden försörjde sig camorristerna genom att ta ut ett slags skatt från olika verksamheter, som lotto, gatuförsäljare, koppleri, etc.
Camorran fick en ny roll efter Italiens enande (1861) i de fall där de nationella myndigheterna sågs som en ockupationsmakt som de fattigaste i Neapel och i omgivningar inte kände igen sig i. Där den italienska staten misslyckades med att integrera syditalienarna i samhället utgjorde Camorran ett alternativ och en lokal maktfaktor i myndigheternas skugga.
Den moderna Camorrans uppkomst
Camorran utvecklades till en modern kriminell organisation i samband med de allierades invasion av Italien under Andra världskriget år 1943. Den amerikanska flottans underrättelsetjänst ONI använde sig av några italoamerikanska gangsters med inflytelserika kontakter i Italien för att underlätta, om inte möjliggöra, ockupationen av Italien söderifrån. I samband med ockupationen fick ledande camorrister och andra personer med ett tvivelaktigt förflutet amnesti, bland dessa den blivande borgmästaren Lauro och den amerikanske gangstern Lucky Luciano (vars roll i samband med invasionen måste ha varit central)
Neapel blev omedelbart vid krigets slut ett centrum för den svarta marknaden, medan olagliga verksamheter som cigarettsmuggling och prostitution expanderade explosionsartat. Neapel blev huvudsäte för NATO i södra Europa medan Camorrans ekonomi blomstrade i en stad full av militärer och krigsdrabbade civila.
Begreppet camorra blev under modern tid ett samlingsbegrepp för olika kriminella organisationer. Dessa har vissa gemensamma drag men saknar en samlande enhetlig struktur, något som däremot karakteriserar den sicilianska maffian enligt bl a Giovanni Falcone. Camorra kunde fortfarande indelas i "familjer" eller klaner fram till 1980-talet då ledaren Raffele Cutolo försökte centralisera camorra-familjerna i en maffialiknande struktur. Detta misslyckades och ledde till en långdragen fas av ständiga konflikter klaner emellan som då och då ser vinnande kartell ha övertaget. Sedan ungefär tjugo år har camorra utvecklats till en mängd organisationer som - istället för att sträva efter att behålla sitt kontroll över ett visst lokalt område - blickar till nationella och internationella arenor i syfte att idka laglig och ibland olaglig näring.
Det man idag kallar camorra är med andra ord en mängd fragmenterade grupper som ofta är i konflikt med varandra. Den största skillnaden med camorrans tidigare historia är uppkomsten av en mängd olika företag som pendlar mellan lagliga och olagliga verksamheter i 2000-talets globalisering. Dessa företag har inte längre funktionen att tvätta pengar som resulterar från brottslig verksamhet. De är tvärtom vinstgenererande aktörer i den globala finansen. Camorraföretagen specialiserar sig i avfallshantering, turism, etc; dock är de särskilt aktiva i distributionen av textilier och livsmedel i Europa och världen. Denna samtida, mera anonyma natur har gjort att Camorra numera kallas "o' sistema" ("systemet") i Neapel.
Systemet - Camorra ansvarar tillsammans med Kalabriens brottsliga organisationer 'Ndrangheta för större del av den europeiska drog- och vapenhandeln.[3] Camorristernas verksamheter och kopplingar har spårats i praktiskt taget alla europeiska länder (bland annat Frankrike, Spanien, Tyskland, Skottland, Norge, Finland, etc. ) samt många länder i världen, i synnerhet Kina, USA och Ryssland. En del av Camorrans inkomster kommer från sophantering genom att dumpa miljöfarligt avfall i naturen.
Särskild uppståndelse väcktes sommaren 2008 i samband med avslöjandet av Casalesi-camorristernas försök att ta över det berömda fotbollslaget SS Lazio
För åren 2005-2007 var följande uppgifter aktuella för Camorra-relaterade aktiviteter:
3,1 miljarder euro i omsättning för olaglig handel eller hantering av djur.
23 miljarder euro i omsättning genom miljörelaterade brott år 2007 [7]
Vapenhandel ger Camorran 2 020 miljoner euro inkomster varje år. Knarkhandeln omsätter 7 200 miljoner euro per år.
Enbart i staden Neapel och regionen Campania har minst 228 människor mördats av Camorra mellan åren 2005 och 2007.
´Ndrangheta
'Ndrangheta (efter det grekiska ordet ἀνδραγαθία, andragathía, heroism och dygd) är benämningen på den typ av maffia som har sitt ursprung, och som verkar i Kalabrien på Italiens stövelspets. Liksom den sicilianska maffian sysslar 'Ndranghetan med beskyddarverksamhet, politisk korruption och narkotikahandel. Dessutom är det inte heller ovanligt med kidnappningar i utpressningssyfte inom 'Ndranghetan.
Det är sannolikt att 'Ndranghetan inte är lika välorganiserad som den sicilianska maffian, och blodig rivalitet mellan olika familjer är vanligare i Kalabrien än på Sicilien. Däremot är den brottslighet som dessa bedriver i stort identisk med de överiga organisationerna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)