Ja det är det. Helt otroligt härligt. I min pågående process har jag som sagt vidtagit en drastisk handling. Detta innebär vad jag förstår risk för bestående men men trots detta ångrara jag mig inte. Missförstå mig rätt. Jag är glad idag att jag andas och lever men bara för några dagar sedan så ville jag inte alls detta.
Det är ingen dans på rosor. Inga krafter. Att gå ut med soporna är som att bestiga Mount everest. Krafterna kommer väl tillbaka om än långsamt.
Jag fortsätter på inslagen linje. Har fått flera samtal från kompisar och bekanta. "Är du knäpp Rolle" "Har du gått över gränsen till total galenskap!" Det är några av uttrycken. Jag har även fått värmande ord på vägen. Inte bara av bekanta utan även av helt okända. Det gör att jag vet att jag är på rätt spår.
Jag tänker inte ändra mig, men även om jag skulle vilja det, så går det inte. Jag styr inte processen. Den styr mig, och med järnhand.
Kannse har jag blivit galen. Inte vet jag men som jag skrev förut. Om detta är att bli galen, så borde jag blivit det tidigare. Mycket tidigare. Det är befriande måste jag säga.
Kanske ser folk mig nu som byfånen som sitter på bänken nere vid Ica. Det bjuder jag så gärna på.
Möjligen är det så att fler i världen skulle behöva bli "tokiga". Det skulle kanske bli en gladare och vänligare värld då.
Apropå Bloggeriet
Jag slant in på bloggeriet av en slump. Som jag sade tidigare. Skriva är det roligaste jag vet men denna medalj (blogg) har definitivt en avigsida. Sedan jag började med detta bloggeri har jag sett och upplevt mycket hat och ondska. Både mot mig själv och andra. det är medaljens baksida med att människor kan sitta vid tangentbordet och helt anonymt spy galla och sitt frustrerade och innehållna hat mot en annan människa utan risk för upptäckt. Dessa hatmänniskor skulle aldrig våga göra detta om dom inte fick vara anonyma.
Vad säger mig och er detta. Jo, feghet. Stå för vad ni tycker och säg det. Det är min inställning.
Det finns vissa som hatar mig med. Så till den grad att man försökt sig på hot, utpressning och genomfört grov skadegörelse vid 4 olika tillfällen. Endast vid två tillfällen är gärningsmännen kända. Möjligen kan tyckas att det är självförvållat men riktigt så enkelt är det dessvärre inte.
Jag kan inte egentligen förstå mig på allt hat som finns hos människan. I grund och botten är väl männsikan en god varelse. Varför slösa sin egen energi på att hata. Oavsett vad det gäller. Jag skulle inte göra det. Livet är kort. Finn en tillvaro som fungerar för dig. Det tänker jag göra.
Nu var det nog med dravel från mig.
Nu skall jag tillbaka och odla min nyfunna galenskap.
Jag håller med dig om det anonyma näthatet, Rolle. Det är otäckt.
SvaraRaderaJa Monika. Jag trodde inte att detta fanns. Det är lite chockartat när man upptäcker det.
SvaraRaderaDet är betydligt kusligare än vad man tror vid första anblicken.