Bokrecention

Igår Lördag började jag med något som jag inte gjort på säkert 8 år. Jag högg tag i en bok och började läsa.

Jag blev förärad denna bok av Monica Antonsson, som skrivit den. När jag fick den så slängde jag den i ett hörn och tänkte "Äsch, den ska jag inte läsa. "Tanttrams". I går lördag var jag hemma och bara latade mig och tänkte. Vad göra? Kanske skulle jag ge boken en chans i alla fall. Sagt och gjort.

Lade mig bekvämt i soffan, lite musik, slog upp boken och började.

Första 3 sidorna var lite tröga men jag minns att böcker ofta är så. Första delen av de flesta böcker är som att trampa i tuggummi. Jag blev verkligen förvånad. Boken var spännande som den värsta kriminalroman. Sidorna bara fladdrade förbi i snabb fart. När jag kvicknade till var jag i ett nafs på sidan 197, bara efter en kort tidsperiod.

Här är boken. Mia, Sanningen om Gömda. Du kan köpa den genom att klicka här

Boken handlar om ett avslöjade av Liza Marklunds bok, Gömda.

Huvudpersonen i boken heter Mia. Boken börjar med att man får följa Mias liv. En otroligt fängslande och tragisk historia om en kvinna och hennes barn. Om hennes förra man. Om misshandel, förföljelse och terror som går så till den milda grad överstyr att Mia måste fly Sverige. Myndigheterna står helt maktlösa. Man grips och fängslas av historien om Mia. Man kan helt enkelt inte sluta läsa.


Runt sidan 80 eller något så blir det lite smolk i bägaren. Jag personligen upptäcker att vissa detaljer inte stämmer. Är ganska bra på detaljer så tvivlet börjar infinna sig så smått. Är Mia sann. Är det inte för mycket. Det Mia berättar blir för mig lite för mycket. Lite för magstarkt. Lite för osannolikt. Överdrivet helt enkelt.

Förföljd av banditgäng i liten stad i Sverige. Hmmm. Sant eller ej. Jag tvivlar på att det kan ha gått till på det viset. Nåja. Jag fortsätter läsa Antonssons berättelse.

Jag upptäcker fler saker som jag tycker är märkliga. Någonstans runt sidan 120 tvivlar jag på Mia och hennes berättelse. Det kan inte stämma. Hon ljuger.

Då släpper Antonsson bomben.

Mias berättelse är lögn. Det är vad denna bok egentligen handlar om. Lögnen och den välregisserade marknadsföringen av lögnen som blir till "sanning" frammanad av den förra bokens författare Liza Marklund och hennes "mediahär" galopperandes fram i media för att skydda sin "sanning" Imponerande måste jag säga, men trots allt blir ju inte lögn till sanning bara för att man trycker ett antal spaltkilometer med text. Det förändras inte.

Jag har nu kommit till sidan 198 i Antonssons bok och denna söndag går åt till att läsa den klart.

Jag rekommenderar varmt Antonssons bok. Det är den bästa jag läst på länge. En riktigt "rakt fram stil" har hon när hon skriver. Som en gammal Gun slinger. Antonsson har verkligen lagt ner ett mastodont jobb på att gräva fram sanningen om Mia, om hennes fiktiva och verkliga liv. Dessa två liv skiljer sig som natt och dag.

Jag har länge tänkt att jag skulle skriva en bok men efter att ha läst Antonssons bok så slår jag nu det ur hågen. Det blir ett övermäktigt projekt och jag inser min begränsning och att jag aldrig skulle kunna klara av att skriva en dylik.

Från det ena till det andra så köpte jag en bok till. Av Guillou. Den är helt oläsbar. Texten är så liten så man behöver stjärnkikare för att läsa den. Tråkfaktorn är 8,5 på tio skalan. Den blir nog aldrig färdigläst. Kanske skall jag nämna att jag köpte den för åtta år sedan.

Köp och läs Antonssons bok. Jag kan varmt rekommendera den. Du kommer absolut inte att ångra dig.

När jag läst klart boken så återkommer jag i ämnet.