Smert Spionem är Ryska och betyder Död åt Spionerna.Nu skall jag berätta om en episod som hände i slutet på 80 talet. Vill minnas att det var 1989 men årtalet kan kvitta.Det var då kalla kriget var aktuellt. Alla Öststater var verkligen Öststater med allt vad det innebär. Allt var rigoröst reglerat och kontrollerat. Militärer, poliser och underrättelsetjänst fanns överallt. Allt var noga övervakat och misstänksamheten mot västerlänningar var stor.Denna episod börjar i Nynäshamn: Jag och en bekant hade bestämt att åka över till Polen. Vi tog färjan från Nynäshamn till Świnoujście vilket är en hamnstad i Polen. Vi var helt okunniga i vad Östblocket stod för eller hur sakerna fungerade.Idén med resan var att försöka köpa fastigheter i Polen och även ett sjukhus som heter Santa Monica. Det finns kvar än idag.Vi klev ombord på färjan. En luggsliten farkost. Riktigt risig. Man började ju undra om den flyter.Det var lite storm så det gjorde ju inte sken bättre. När vi kom ombord så kom vi på att vi nog borde växla lite pengar.En tjock Öststatsmatrona satt bakom glas i en liten skrubb på båten. Hon såg precis ut som en förre detta Rysk kulstöterska. Tjocka och väldigt korta armar och lika korta fingrar som liknade prinskorvar. Man kunde inte undgå att känna svettlukten genom den lilla luckan där hon satt. Huga vilken stank. Minns så väl att hon hade en storblommig klänning på sig i blått. Någon passform var det knappast. Man fick visionen av en stor båt med en pressenning över. Då kan ni tänka er vilken skönhet hon var.Hon kunde ingen engelska. Endast Polska och Ryska vilket inte vi kunde. Nåväl, jag slängde fram 5.000 kronor i luckan. Damen stirrade på mig som om jag var tokig och pratade på som en kulspruta. Jag begrep ingenting. Så sakteliga började hon ta fram Polska Sloty som valutan hette. Jag trodde inte mina ögon. Hon travade upp bunt efter bunt med banderoller på. Det blev en ansenlig hög måste jag säga. Vi blev tvungen att ta alla pengarna i en plastpåse.Jag konstaterade. Jag var helt plötsligt mångmiljonär, om än i Polsk valuta.Vi gick vidare på båten för att äta. I handen bar jag min penningpåse. Den var rätt tung. Vi kom till båtens restaurang. En svart och vit klädd elegant kypare tog emot oss. Han räckte oss varsin Meny som vi tittade i. Vi bestämde oss för varsin rätt. Ingen av dessa rätter fanns???Jag började fundera på alternativ. Inte ens de alternativ som jag ville äta fanns??. Det visade sig att man bara hade en rätt av alla de som fanns på matsedeln så det var ju inte mycket att hurra för men vi var ju tvungna att äta, så skinkstek fick det bli.Vi åt vår middag. Skinkstek, vet inte det ja. Smakade mest som panerad disktrasa. Däremot fanns ett ohyggligt utbud a sprit. Två sorters vodka. Båda Ryska. Så fick det bli.Efter avslutad måltid ropade jag på kyparen och begärde att få notan. Notan kom och jag började leta i min plastpåse efter lämpliga valörer då kyparen sade: No sloty, Only Dollar!!!Helt otroligt. Här satt jag med miljoner Sloty som tydligen inte gick att använda. Efter viss parlör med kyparen fick vi ändå betala..... i Svenska Kronor.Jag tyckte det var konstigt att det inte gick att betala i lokal valuta men det var ju bara att gilla läget.Kvällen var slut och jag begav mig till min hytt. Apropå hytt. riktigt gammal, sliten och äcklig. Ändå var det den bästa hytten på båten, eller enda, fick aldrig det klart för mig. En eländigt snal brits, inredning i porr rött, äcklig gammal beige heltäckningsmatta, inrökt sedan minst 50 år. Fy farao. Somnade trots allt in vad det led. Natti natti.Morgonen nalkade sig och båten tuffade in till kajen i Polen. Tittade ut genom rutan. Regn. Det hade varit en stormig natt på båten och inte blev det mycket sova heller. Var mest orolig över att båten skulle sjunka som en sten till botten. Låg och lyssnade halva natten. Olika ljud hördes som jag tyckte var onaturliga, klonk, gnissel och annat. Var övertygad om att man skulle hamna på sjöbotten. Det gjorde jag inte.Gudskelov. Kajen var nära. Jag gjorde mig i ordning. Någon frukost hanns inte med men vad gjorde det. Ville bara av båten. Landgången lades ut. Tror jag var en av de första som gick eller rättare sagt småsprang av båten. Man ville ju ha fast mark under fötterna.Jag och mitt sällskap kom således helskinnade av denna risiga skuta. Vi började leta efter taxi. Inte en bil så långt ögat nådde. Husen där i hamnen var bara gråa. Hela intrycket var grått. Det gick några människor förbi där vi stod. Dom såg lika gråa ut dom. Dom såg dystra ut hela bunten. Hela intrycket av samhället, människorna och deras sinnen var mycket deprimerande. Det var verkligen ett förtryckt samhälle vi kommit till. Husen var skamfilade. Inte underhållna på länge, putsen på husen hade för länge sedan fallit av här och där, och något underhåll var tydligen inte att tänka på. Såg ut lite som att det varit krig i samhället. Skabbigt och skamfilat. Människorna hade kläder i samma tappning. Dessa kläder såg ut som att vara från 40 talet. Vart hade vi kommit?Vi stod där i regnet och blåsten och funderade på hur vi nu skulle göra. Vi hade klart för oss vilket hotell vi skulle ta in på, men hur tusan skulle vi komma dit.Rätt som det var kom en sådan skamfilad man och började prata på Polska med oss. Det enda ord jag förstod var TAXI och han vinkade att vi skulle följa efter honom. Vi gick runt ett hörn och där stod hans bil. Nja mycket till bil var det ju inte. En mycket rostig Mercedes, årsmodell tidigt 70 tal skulle jag vilja säga.Vi beslutade dock att kliva in i bilen och följa med. Jag gav killen lappen med hotellets namn på. Han pladdrade på Polska och startade bilen. Den var nog inte servad på länge. När han startade kom det bara svart rök och luktade hemskt, men snart var vi i rörelse. Färden gick in mot stadens centrum.Vad det led så såg vi hotellets neonskylt lysa och jag kände mig väldigt lättad. Bilen parkerade invid hotellet och mannen började åter pladdra på, på sitt obegripliga språk. Vi förstod ingenting. En dörrvakt vid hotellet kom emot oss. Tror han var någon sorts Polis eller milis. Hurra han kunde några ord Engelska. Han pratade med chauffören och sen gick det upp ett ljus. Han ville ha betalt…. I dollar!!Suck. Är det ingen som vill ha Sloty. Vi har ju en hel påse med cash. Jag visade chauffören påsen och försökte få honom att ta några buntar. För mig kunde han få allt, bara vi kom in på hotellet.Det visade sig inte vara så lätt. Han hade höjt rösten en del nu, och flaxade med armarna. Det enda jag förstod var ordet DOLLAR.Jag pratade med Polisen som hade kommit till vår hjälp och han visade med sina armar att jag skulle följa med in på hotellet och växla till mig lite Dollar. Jag hängde med. Kom fram till receptionen. Polisen pratade på och receptionisten nickade och såg faktiskt riktigt vänlig ut. Det beslöts att jag skulle växla till mig 100 Dollar. Jag började lägga upp mina sedelbuntar på disken med Sloty. Herregud vilket liv det blev. Receptionisten skakade på huvudet så vilt att jag nästan blev orolig att det skulle falla av. Verkade inte som att någon i Polen hade någon kärlek till deras egen valuta Sloty. Helt Dollarfixerade. Jag började packa ner mina polska pengar igen i plastpåsen. Började misströsta och känna att paniken kom.Då skriker receptionisten att han vill se passet. Inte så svårt. Han blänger och vänder och vrider på det. Den vänliga receptionisten hade i ett nafs förvandlats till någon form av hårt granskande privatpolis. Nu kändes det inte så lustigt längre.Efter en stunds parlör med receptionisten och med benäget biträde av den hittills så vänlige polisen så får receptionisten klart för sig att vi bokat rum. Kommer nu inte ihåg vad det kostade men jag tog upp en bunt pengar för att betala. Icke sa Nicke. Inte en Sloty ville han ha. Endast Dollar och det hade ju inte jag.Jag lyckades förklara att ok, jag växlar in lite Svenska pengar då, till Dollar. Han tog mina Svenska kronor och började slå och hamra på en enorm räknemaskin stor som nutidens Microvågsugnar. När han misshandlat denna ålderdomliga maskin en stund beger han sig iväg till något bakomliggande kontor. Där stod jag och den vänlige Polisen. Något förvirrad kände man sig.Receptionisten kom tillbaka och sade att han nu växlat till Dollar och att rummet var betalt. Han överräcker sen alla Dollar till den vänlige Polisen som raskt beger sig ut ur hotellet. Vad farao. Var det inte mina dollar eller?Jag går efter Polisen som när jag kommer ut står och pratar med Chauffören?? Han överräcker lite Dollar till honom och chauffören sätter sig genast i bilen och åker därifrån. Polisen säger några fraser på Polska…. tror jag och beger sig därifrån han med. Där står jag och mitt resesällskap.Vad hände. Jag växlade in 2.000 Svenska kronor. Åkte en kort tur med svarttaxi och betalade rummet för en natt. Kostande det 2.000 kronor. Vart tog resten av pengarna vägen. Kom sen på. Var är passet??Fortsättning följer i Smert Spionem, del 2, när jag får lite inspiration.
KGB eller Kommittén för statssäkerhet (ryska: Комитет государственной безопасности, Komitet gosudarstvennoj bezopasnosti ministrov SSSR)
Fortsättning på Smert Spionem, del 1 som Ni hittar längre ner.Vi stod sålunda utanför hotellet efter att snöpligen blivit lämnade i "sticket" av såväl vår svarttaxichaufför som den tidigare så vänliga polisen som i en hast förbyttes till en girigman så fort han fick lite Dollar i handen. Nåväl. Han behövde dom säkert bättre än vad jag gjorde, så väl bekomme.Vi gick in i hotellet. Det var ett "lyxhotell". Vi hade varsin s.k svit. Vi fick våra nycklar utan problem av den hårt och tidigare granskande Portieren som blev privatpolis. Vi tog hissen upp till rummen och överenskom att vi skulle ses i lobbyn om ett par timmar. Jag låste upp min dörr och gick in!Något lyxhotell var det knappast med våra mått mätt, men ett stort rum var det även om min föreställning om en Svit var något helt annat.Jag tittade runt lite i rummet. Gick in i badrummet. Fy!!! Gammalt, slitet men det verkade vara välstädat i alla fall. Det var bara att gilla läget.Gardinerna i fönstren var säkert från 40 talet. Långa ända ner i golvet. Lila till färgen och vägde säkert 50 kilo styck. När jag rörde vid dom för att dra ifrån och släppa in lite ljus så dammade det som en storm i Sahara öknen. Det var nog inte så rent i alla fall.Ingen minibar fanns. Tv ja vad bra. Slog på den. Fullständigt obegripliga kanaler. Någon eller några Polska kanaler men övervägande Ryska kanaler. Begrep inte ett skvatt, men titta på de rörliga bilderna kan man ju göra. Bättre än ingenting i alla fall.Jag lade mig på sängen för en liten tupplur. Somnade in, väcktes av ihärdiga knackningar på dörren. Utanför stod en bastant kvinna. Gestikulerade och smattrade på Polska. Hon for in som en virvelvind i rummet. Började byta handdukar trots att dom var rena. Slet ur sängkläderrna, bäddade om och städade lite till. Jag begrep ingenting men försökte förstå och till slut så gick ett ljus upp.Hon fixade till rummet lite extra noga. Vi var ju Västerlänningar. Då var vi tydligen viktiga. Rummet dög tydligen åt Polacker men inte åt oss. Då skulle det fejas.Damen gjorde klart sitt. Gick därifrån. Måste säga att jag var mer tillfreds med rummet nu, än förut, även om det egentligen inte skett så mycket. Det var nog bara en mental känsla.Gick återigen och lade mig på sängen för en kort vila. Vaknade på slaget då vi skulle ses i lobbyn. Gjorde mig hastigt i ordning och tog hissen ner till lobbyn där jag återigen såg min resekompanjon.Han stod mitt i en klunga av människor. Vafals, jag såg minst fyra mikrofoner och två TV kameror. Det talades vilt på Engelska. Vad var detta???Det visade sig att såväl Polsk som Rysk radio och Television fått nys om att vi var i landet för att investera i Fastigheter. Vi blev intervjuade av Tv och Radio med massor av frågor om vad vi gjorde där, vad och var vi skulle investera. Vi var tydligen högintressanta.Inslaget gick i Polsk Tv redan samma kväll. Lite overkligt att se sig själv i Polsk och Rysk Tv men visst var det både spännande och roligt. Efter avslutade intervjuer gick vi ut på "stan" för att bese densamma. Det fanns inte många affärer. De som fanns sålde antingen hemstickade produkter eller kristall. Inte mycket att se och köpa alltså.Vi var nu hungriga. Tog första bästa restaurang. en sylta närmare bestämt. Inte mycket mat hade dom heller men det hade vi ju redan tidigare insett. Det fick bli Rysk Rödbetssoppa (Borsjtj) och till varmrätt någon form av oidentifierbar biff. Vad som var nedmald i denna biff ville man nog inte veta men man var ju tvungen att äta. Efter avslutad måltid skulle vi ånyo betala. Gissa i vilken valuta. Alldeles rätt. Dollar, Dollar och åter Dollar.Jag hade dock med mig några buntar Zloty som fick bli dricks. En bunt pengar fick tanten och hon sken som en sol. Hon kan handla för Zloty men inte vi. Vilken orättvisa.Vi lämnade restaurangen. Gick till hotellet, och baren. Där hade dom i alla fall viss imoprtsprit så vi ratade den Ryska Vodkan. Det fick bli en Scotch Whisky. Vilken känsla. Magen spann som en katt. Det blev några sådana tills vi bestämde oss för att göra kväll.Nästa dag skulle bli ansträngande. Färden skall då gå till staden Szczecin (Stettin) för att bese några fastighetsobjekt.
